Associationsförmåga

Igår så sprang jag för första gången mer än 6km på min träningsrunda i Liljanskogen. Ökade till 9km och det gick helt ok. 47:44. (Om det är nån som vet om slingorna i Liljan är felmarkerade eller nåt vore det toppen för det känns som det var alldeles för lätt att springa 9km i kuperad terräng på den tiden).

Det jag skulle komma till är att när jag sprungit klart brukar jag ligga i gräset och vila några minuter innan jag stretchar. Denna stund är nog helt klart den mest harmoniska i min tillvaro för tillfället. Jag känner mig frisk, sund och tankarna kommer alltid in på nånting trevligt. Igår när jag låg där på gräset så såg jag en man som gick sakta över gräset och satte sig till slut på en bänk. Han läste inte eller fifflade med nånting annat utan bara satt där och nästan stirrade rakt fram. Det kändes som att han bara ville tänka lite eller kanske rent av bara njuta lite av livet en stund. Jag följde hans exempel och la mig ner på gräset raklång och njöt av stunden, jag blir lika förvånad varje gång av hur skönt det är att bara ligga och titta upp i skyn och tänka på att jag har det så jäkla bra här i livet.

När jag reste mig upp efter stretchningen fick jag med mig en liten fyrklöver i handen. Tankarna snurrade till och landade långt bak i minnet och hamnade på min bror och en liten incident som vi hade på vårat dåvarande landställe. Jag gick med min mamma och brorsan på en kvällspromenad till stranden. Jag var väl en sisådär 5 år kanske (den åldern man börjar lära sig att simma) och gick på efterslänt och plockade lite blommor. Brorsan är 6 år äldre. Mamma och brorsan gick ut på bryggan som går som en rektangel från ena sidan av stranden, ut i vattnet och över till andra sidan och tillbaka in mot stranden. När jag gick där i deras fotspår måste jag haft nånting annat i huvet för när första svängen kom så fortsatte jag rakt fram ner i vattnet, plums! Jag minns hur jag fick panik och började försöka dra mig uppåt men så fort jag kom till ytan så började jag sjunka igen, precis som när någon drunkar på film som inte kan simma, riktigt läskigt. Efter några upp och nedgångar vid ytan så kommer min brorsa flygandes ner i vattnet som direkt taget ur baywatch och sliter upp mig på bryggan. Det roliga är att jag fortfarande har blombuketten kvar med krampaktigt tag i handen.

Så, .. från att man springer i skogen och kämpar till att man drunknar i vattnet och blir räddad. Härligt hur tankarna kan vandra runt ibland.

Tack Johan för att du räddade mitt liv!

Flora, Fritte och Johan